Efter många försök, efter att slängt mig in utan hopp eller tro, så står jag här idag med både förhoppningar och tron att den här gången skall det gå vägen.
För ett tag sen besökte jag en ny psykolog, en som faktiskt lyssnar utan att döma. Det besöket var egentligen till för att planera inför hösten då någon form av terapi skall påbörjas för att trycka på "play-knappen" igen då jag någon gång för 4 år sen ungefär tryckte på paus när diagnosen ME klev in genom ytterdörren för att stanna, för alltid, då det är en kronisk neurologisk sjukdom som inte går att bota, knappt behandla. Åter till planeringsmötet vilket resulterade i en diskussion hur jag slutade blogga för att det fanns personer som läste och tolkade mina ord med svärta som inte fanns med andra ord missförstod precis allt. Självklart är det lätt att missförstå ord på en skärm! Men att det skulle gå så långt att jag slutade med något som faktiskt får mig mentalt att må lite bättre? INTE OKEJ!
Hela mitt liv har jag försökt tillgodose alla andra. Och hur jag än försökt så har det alltid blivit fel. Jag har aldrig varit bra på att göra rätt saker i andras ögon. Så varför ska jag fortsätta med något jag inte är bra på som samtidigt gör att jag gömmer mitt sanna jag för dem som inte gillar mig för den jag är?
Jag är inte perfekt! Men jag är perfekt på att vara jag.
Psykologen var tydlig innan han hjälpte mig förflytta mig från fåtöljen tillbaka till rullstolen. När jag "kraschat" färdigt efter besöket hos honom så skulle jag börja igen, jag lovade honom att börja blogga igen. För min skull. Jag lovade att för bara min alldeles egna skull så skulle jag börja skriva. Så nu sitter jag här för en sak är jag väldigt bra på och det är att hålla min löften.
Välkommen tillbaka in i min röriga och knasiga värld där jag oftast väljer att skratta åt eländet.
Helt rätt!!! Du är du,den som inte klarar det,stäng ner
SvaraRadera